Casablanca

Casablanca.

Kaotiskt sådär som när man står vid ett övergångsställe men glömmer var man är och vart man ska och istället tittar sig storögt omkring medan människor storsar omkring tillsynes helt oberörda av oordningen dem befinner sig mitt i. Och hur det i sig är en slags ordning. En ordning av öronbedövande trafik, dammiga gator, böneutrop och röster som försöker överrösta varandra. En helt annan symmetri än någon annanstans.

Här ser man sådant som är svårt att föreställa sig på gatorna hemma. Drivor av skräp vid trottoarkanterna, råttor stora som bondkatter och bilmodeller från en annan tid. Ja inte välputsade Chevrolets då, utan rostiga Fiat Regatas och Ford Fiestas. Ordentligt bucklade frustar dem fram genom ett hav av människor som både kommer och går åt alla håll. Planlöst lunkande som man väl också bara ser här. Så många i rörelse, men så få som verkar vara på väg någonstans. Är det inte livet självt på ett sätt. Det är lättare att romantisera i det fula än i det fina, tycker jag. Att göra mer av mindre är väl också en påminnelse vi alla understundom behöver.

Och den påminnelsen är nog det finaste jag vet med just den här delen av världen. Det, och porslin!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *